Kratta

Kratta är ett redskap som oftast används vid trädgårdsskötsel.

En kratta består normalt av ett långt skaft som nedtill slutar i en tvärslå och utifrån dessa sticker små pinnar ut vinkelrätt åt ett håll från det plan som bildas av skaftet och tvärslån.

Det vanligaste är att pinnarna och tvärslån är gjorda i metall och skaftet är oftast i trä men undantag förekommer där till exempel tvärslån och/eller pinnarna är i trä.

En kratta används normalt för att jämna till marken.

En kratta i trä kan i mycket likna en räfsa i trä, men det är funktionen som skiljer dem åt - en kratta används för att luckra upp eller jämna till jord, sand eller grus, medan en räfsa används för att samla ihop hö, löv eller halm.

I äldre tid användes kratta även om andra kloformiga redskap, såsom svedjekrattor, närmast liknande en klohacka.

Ordet "kratta" i denna betydelse finns i svenska språket sedan cirka 1645.

Räfsa

Räfsa är ett redskap som oftast används vid trädgårdsskötsel, främst vid hopsamling av löv, hö eller halm på marken.

Äldre räfsor gjordes av trä med intappade träpinnar.

Moderna räfsor består av långa fjädrande pinnar i metall eller plast fästa på ett långt skaft.

I Sverige förekom i äldre tid tre huvudtyper av räfsor.

En typ med räfshuvudet stadgat med stödpinnar på vardera sidan av skaftet.

Denna typ förekom omkring 1900 i Skåne, Blekinge, Öland, Gotland och södra Smålandskusten och finns bevarad i Nordiska museets föremålssamling.

En typ där skaftet kluvits och räfshuvudet tappats i de båda delarna förekom främst i götalandskapen.

I övriga Sverige, till stora delar överlappande de övriga förekomsterna men helt saknade i Sydsverige var den enkla räfsan, med räfshuvudet tappat direkt i skaftet.