Mejseln uppträder redan under stenåldern, tillverkad av flinta och andra stenarter eller av ben och hjorthorn.

Under bronsåldern är mejseln mycket vanlig.

Den består av koppar eller brons.

Alltefter eggens bredd och beskaffenhet skiljer man mellan bred-, smal- och hålmejslar av sten.

De förstnämnda är egentligen endast små yxor.

Bred- och smalmejslarna kan vidare vara rät- eller tvärmejslar, beroende på eggens läge i mittlinjen eller närmare ena bredsidan.

Den eggen motsatta ändan, nacken, kan vara tjock eller smal.

Praktfulla och välpolerade benmejslar av svin, nötkreatur, älg, kronhjort och rådjur ha anträffats i pålbyggnaden vid Alvastra.

Unik är en mejsel av bävertand från samma plats. Sten- och benmejslar har hittats på många orter i norra och västra Europa samt i Siebenbürgen.

Från bronsåldern härrör smalmejslar, nära besläktade med de samtida yxorna (skaftcelter och hålcelter).

Eggen kan vara rät eller från sidan konkav.

De förekommer överallt i Europa alltifrån bronsålderns första tid. 

• Dornar
• Huggmejslar
• Körnare